Det blåsr svinkallt om kropp och knopp idag. Jag som planerat en tur upp på byn för att Holly ska få se lite folk och hundar. Det blev en väldigt kort tur på byn kan jag säga och sedan åkte vi till mitt jobb och hälsade på istället! Där inne var ovant och lite spännade att vara. Alla dofter, och nya intryck. Men iallafall Varmt!!

Om man inte säger något så kan man utan problem smuggla in en liten sheltie på mitt jobb, sådetså!

För övrigt växer lilla Holly så det knakar. Allt frid och fröjd.

Igår fick jag tips på sidor på trimning av öron och tassar av Camilla och jag kunde inte hålla mig utan Alice fick genast ställa upp som trimningsobjekt. Jag gick försiktigt fram med saxen, ovan som jag är, men det blev bra ändå tycker jag. Det tog tid dock, en timme och tjugo minuter, phu...

Nu är det middagstid och jag måste sätta fart!

Ha det gott!!

Att det inte är något som helst fel på matlusten hos lilla Holly förstod jag mycket snabbt! Maten som serverades försvann i ett nafs.

Innan Alice ens hunnit ner från soffan och sträckt ut bakbenen, så var Hollys mat borta!! Vips!

Alice stod förvånad och bara tittade på, för att sedan smyga fram för ett doftprov...

 Vad fick HON som var så aptitligt?? När det visade sig att det var valpfodret, av samma märke som Alice ätit hela sitt liv, nosade Alice runt efter några som helst spår av gömda läckerbitar som bara MÅSTE finnas där, någonstans!

När hon besviket konstaterar att alla läckerbitar lyser med sin frånvaro och det enda som tillsatts valpfodret var en aning vatten så att det svällt till sig, vände hon om och fortsatte med sin skönhets sömn...

Jag menar, det kommer att utfodras fler gånger denna dag, och halvmjuka foderkulor är ingen favorit, så varför sluka maten som om det var ens sista måltid??

Dessutom kan det kan ju faktiskt tänkas att någon slags godbit från matbordet slinker ner från barnens händer eller råkar falla till golvet. Så svälta kommer vi inte att göra...

Valpar brukar ju ofta vara just matglada, eller glada i precis allting som är nytt och spännande, och i vissa särskilda fall har jag haft valpar som även varit "matglada" i sådant som vi människor inte skulle kalla just, mat.

En sådan valp är Holly.

Matglad i sådant jag inte kallar MAT.

Ifall man har två minuter över och bara letar bara det allra minsta, till exempel på nätet, så kommer man snart fram till att hundar i främsta fall är as-ätare. Naturens städare, eller kalla det vad man vill, gillar sådant som vi kallar sopor eller ännu värre saker... Ja, jag tror nog att de flesta hundägare vet vad jag syftar på.

För att ta ett exempel hade jag för länge sedan en Flat. Han var min läromästare och gav mig både många gråa strån och glada skratt. Han torkade mina tårar när jag var ledsen och glada stunder som när han stoltserade med mig på otaliga tävlingar med fina priser och utmärkelser. Han var en kanonhund helt enkelt. One in a life time!! Men även solen har ju sina fläckar, som bekant, och han var en såkallad "födosökare". Och som sagt "föda" för en hund behöver alltså då nödvändigtvis inte alltid betyda samma sak som för oss, och det fick jag erfara mååånga gånger.

Nu är lilla Holly inte ens i närheten av Lord Antonius, vad det gäller att sätta i sig äckliga saker, men en och annan äcklig sak har hon hunnit sätta i sig och för att variera kosten, vilket hon sköter själv, har hon även fått i sig en liten bit äpple och en liten bit honungsmelon...

Alice skulle aldrig någonsin äta vare sig äpple eller melon, morot går bra, ifall de är späda och skalade, annars får det vara. Som en liten SnorkFröken passerar hon, utan att knappt sätta ner nosen, hästlort och knöliga hamburgerpapper dränkta i dressing. Undrar hur Holly kommer att göra...???

Den som lever får se! =)

Ha det bäst i vinterkylan. Burr vad kallt vi har idag!!

I dag har vi haft fint besök vill jag lova. I förmiddags var Mixa här och vi tränade att ställa på bordet. Alla tre flickorna fick träna. Efteråt så gick vi promenad. Härligt!

Lite senare i efter middag kom lille Baloo, som är av rasen pomeranian och hälsade på! Han blev så uppihejsan så han var tvungen att skvätta ett par gånger inne och gå ut och göra ifrån sig två gånger ute, och de var inte här så särskilt länge!

Hej vad det går!!

Hej och God Kväll på Er! =)

I dag smet lilla Holly! Hjälp vad rädd jag hann bli!! Jag såg att hon gick in i garaget och jag stod vid soptunnan och slängde sopor. Sedan vänder jag mig om och tittar in i garage, men ingen Holly! Kröp hon under bilen? Nä... Framför då? Icke... Hjälp, var är hon!!

Ropar men såklart ingen valp som kommer springande!!

Tittar uppe vid kaninen - där gillar hon att vara - inte där heller!!

Går ner mot vägen och ser en bit bort en spark med två matkassar hängande på handtagen, stå en bit bort. Kan hon ha smitit iväg efter någon som gått förbi??

Efter en liten stund som känns som en evighet så kommer grannen gående med en liten Holly i famnen! Åååå, så rädd jag hann bli!!

Mycket riktigt så sprang hon fram till en äldre dam och hon hann inte se var hon kom ifrån. Men grannen visste var hon hörde hemma!!

Lilla, lilla Holly, nu ska du aldrig mer få chansen att smita!!

Ja som Ni förstår har jag haft en spännande dag värre!! Tillråga på allt bara kastades, eller halkade, jag rakt in i "spänningen" helt oförberedd klockan 04.16 för att vara ganska exakt. Det var nämligen då som jag mycket tyst - för att inte väcka övriga familjemedlemmar, skulle så försiktigt som möjligt få med mig en överlycklig hundvalp och en övertrött halvvuxen vovve ut för morgon-stund... Jag ska inte beskylla någon av hundarna för den arla morgonstunden, jag skulle nämligen jobba morgon, annars skulle lugnet nog vara till åtminstone 06.30

Så, upp med låset och ut i januarinatten iförd nattsärk och mannens Nokia-stövlar, ingen tid kan spillas för sådana onödiga saker som att sätta på sig jackan, det gör man ute...

Och där...!!

 En rejäl praktvurpa mitt på näst nedersta trappsteget!! Tur man är stadigt byggd och landar säkert, och tur att hundarna mer eller mindre stormar ut mitt på gården, annars hade det kunnat sluta i förskräckelse!!

Nåja, ingen såg, inga vittnen, det är jag mer eller mindre SÄKER på och med ett fånigt flin i ansiktet och småsneglande mot vägen, (på fall att) ålar jag mig osmidigt upp.

Vill bara här tillägga att klockan ringer 04.15 så att sådär himlans mycket till uppvärmning hade jag inte hunnit med!!!

Allt gick bra och iväg till jobb. Tack snälla Mor-Mor för valpvakt!!

Okej, vurpa nummer två passerade inte så där lindrigt obemärkt.

Vi bor i en by som vintertid präglas av föramför allt TVÅ slags sporter. Ishockey och Längdskidåkning. Stapplande tar jag mig fram över isen, med säkra skydd, utan alltför mycket svårigheter, räknat utifrån någon som hade sin "storhetstid" på sisådär tidigt till mitten på åttiotalet. Ja, Ni kan ju kanske själva tänka Er...!

 Med det där med längdskidor!! Oj, oj oj...

Inte för att jag ogillar att åka, tvärtom!! Tänk att få susa fram över isen i vårsolen på gnistrande snö med kraftfulla, stadiga och framför allt balanserade stavtag! Solen i ryggen och horisonten i fjärran... Mmm...

Hmmm... Ja, när jag och min sju-åring vid sextiden i lokala skidspåret spände på oss laggen var det fullt med folk. Med folk menas att det var träning för skid- åkarna, i elitklass - typ.

Slanka, långa gestalter i tajta färgglada dräkter, som i grupp som turades om att "växla" och "dra".

Vi gav oss iväg, och nu beskriver jag för Er som inte vet hur vårt motionsspår ser ut. Det börjar med en ganska lång raksträcka för att sedan ta av i en ganska skarp vänsterkurva som övergår i ganska brant backe. Iallafall vintertid förefaller den brant. På längdskidor.

Vi blev på raksträckan omkörda i "intervaller" av "gänget" som min sjuåring valde att kalla dem.  Vi körde på och ... Sedan kom kurvan. Och sedan kom Backen...

Ja, att beskriva i detalj vad som skedde känns en smula onödigt i nuläget. Vi åkte iallafall utför och jag såg min lilla pojke framför mig och log lite för mig själv när han tog kurvan där nere en aning ostadigt. Jag såg hur han stannade och vände sig om mot mig och ropade: "Mamma, nu kommer GÄNGET!"

Tur att det var mörkt. =)

Från det ena till det andra.

Lilla Holly har idag fått utökat sin umgängeskrets  och träffat Mixa som plötsligt blev stor-tjej på allvar. Från att valpigt hälsat på Alice stod nu Mixa stadigt och nyfiket och hälsade på den lilla bebisen. Mixa har ju alltid varit den lilla  när vi träffats, men nu fick hon ny och viktig roll. Med två så fina förebilder och kompisar känner jag alls ingen oro för lilla Holly. De kommer att hålla reda på henne och lära henne allt de kan!

Mixa välkomnar lilla Holly!!  "Hej, vem är Du?"

Efter träffen tog vi en power-nap. Lilla Holly somnar på min mage och Alice i fotändan av soffan i köket. Så mysigt!!  En tjugo minuter räcker, men behövs när man gymnastiserar så kraftigt i fyrasnåret på morgonen... 

Den här bilden är väl en vecka - 10 dagar gammal. Men myyyysig!!

Nu ska jag bädda ner mig i soffan en stund. Det ska bli najs...

Ha det gott därute!!

Banne mej, växer inte Hollys ben lite varje natt!! Hur kan det vara möjligt?!? =)

I ett rasande tempo rinner dagarna iväg. Små fröknarna mår bara bra och allt går sin gilla gång.

Med det menas inte att inget händer, det händer massor hela dagarna, såvida inte vovvarna eller

grabbarna sover, vill säga...

Vi har funnit rutin på vissa saker och andra förändras ständigt. Med att gå ut och göra sitt, har gått

förvånansvärt bra. Lilla Holly gör sitt ifall man tar ut henne, så jätteduktig!!

Kloklippning, och borstning har vi hunnit med och lite följaövningar med koppel (inne) kör vi oxå,

typ varannan dag, eller så. Förövrigt är  hon lös ute ännu, det går liksom bäst så när hon ska hitta en

bra plats för sina behov, eller för att jaga upp Alice så  att de tokleker en liten stund. Det blir ju väldigt

korta utomhus-vistningar för lilla Holly. Hon fryser ju fort om tassar och mage annars...

En kort sammanställning kommer nu över Hollys första tid hos oss:

Antal urdruckna julgransfötter - Ja, hon måsta nog ha närmat sig iallafall 1 o 1/2 helt fulla. Betänk att hunden är

VÄLDIGT liten i förhållande till julgransfoten och att nästan alltid  någon av oss tog henne på bar gärning... Bra jobbat alltså!! =)

Antal sönderbitna kläder - 1 par byxor som till hör mig. Och det var inte alls meningen att de skulle gå sönder,

hon RÅKADE fastna med sina sylvassa smågaddar, i mitt byxben sådär i förbifarten, av misstag liksom...

Antal pölar inne - Hmm... Nästa punkt, Tack!! (undrar om hon smådricker kaffe när ingen ser, det är ju vätske-drivande om något!!)

Antal Kramar och Pussar med Grabbarna - Oändligt hittils!! Tack lilla Holly för att Du finns!!

Antal tröst vid tårar - 1. Det var en av Grabbarna som behövde det, och såklart kom Finaste lilla Holly och torkade tårarna, precis som hon inte gjort annat!

Antal Tjurmuskel som inmundigats - 0. Om matten kommer hem med en 75 cm lång tjurmuskel som skall delas i mindre lämpliga bitar, och medans matten letar efter verktyg för uppgiften, lägger samma nämnda muskel på golvet, och Holly snabbt som ögat tar chansen att släpa bort den till bädden, allt under Alice vaksamma öga, så hinner man inte med att få i sig sååå himlans mycket... Med tanke på att den var just 75 cm har den nu delats i 2 lika stora, väldoftande (!) delar. Den var nog tänkt till 4. Så blev det iallafall och nu räcker de bitarna  nog ett tag...

Antal orsaker till leenden, skratt och välmående - lika många som stjärnorna!

Jag hoppas Ni har en fin kväll

Höres!! =)

Kan inte motstå att lägga upp detta klipp!!

Titta och njut... =)

Kolla in slalomen, ja, vad säger man...??