Det känns i luften idag. Snön har sjunkit ihop och trädens förut så snötyngda grenar sträcker sig naket mot ljuset och himlen. Våren är på väg.

Kan det vara så?

En god vän har i veckan tagit farväl av en fyrfota familjemedlem. Smärtsamt, sorgset... Men det är ens skyldighet när livsandarna redan har lämnat en... Det var min Wilmas bästa vän oxå, och förmodligen den vackraste hon skådat på denna jord. Det var kärlek från första ögonkastet de emellan. Nu får de träffas hur ofta de vill, leka och busa. Nu behöver hon inte vänta på honom längre...

Kan det vara så?