Dator krasch och förlust av bilder från Thailandsresa, barnfödelsedagar och förståss finste lilla Wilma... Alla dessa bilder, minnen, plötsligt borta.

 Det är nåt år sedan nu...

Fick en skiva av M som bränt ned några bilder på min Bästa Vän Wilma.

De  enda jag har kvar nu...

Hon förtjänar mer än bara detta torftiga inlägg på en blogg, hon har ju faktiskt räddat mitt liv. Lilla fina Wilma som fanns nära, när livet bestämde sig för att puckla på en, för fullt. Då fanns hon som tröst och stöttning... Någon att leva för.

Hon finns för alltid på en särskild plats i mitt hjärta, för alltid närvarande, aldrig glömd...

Lilla Wilma, en evighet tills vi ses, ett ögonblick tills vi ses...

Tack...