... är nog bland det värsta man kan utsätta en till synes "frisk" hund!! Hon hittar på egna små aktiviteter som hon  utvecklar i rask takt.

- Bita på grabbarnas händer eller byxben är en aktivitet hon tagit upp, som hon ju slutat med, innan... ( De har lika stor del i detta då de tillåter det!)

- Att skälla på diverse inkräktare, dvs, skator, katter eller förbipasserande som ,har fräckheten nog, att passera alldeles på vår sida av trottoaren. De på andra sidan ignoreras.

-De nya grannarna med sin stolta 1-åriga rottweilerhane har inget att hämta på sin sida staketet. Larmet går, direkt han stoppar sin trubbiga nos ovanför staketspjälorna!!

-En prydnads kudde har fått sätta livet till idag, den kommer aldrig mer att bli sig lik och därför fick den stanna, delvis tillplattad med utdraget ludd, på golvet, för kommande attacker.

- Med sällan skådad frenesi, ger Lilla Fröken sig på tuggben i form av tjurmuskel, märgben eller grisöra, något som kunde ratas med en enda blick förut.

- Att flytta sin bädd till ett bättre ställe, alltid mitt på hallmattan, görs kontinuerligt. Om inte den varit så grönan ivägen så skulle jag ge upp och låta henne ligga där, men jag flyttar tillbaka den där den alltid legat.

- Ovan nämnda hallmatta har fått ovanligt långa ""fransar", mitt på, nästan som om någon dragit i trådarna. Observera att mattan är av slät karaktär och skall  i det ursprungliga utförandet INTE ha någon som helst "rya-känsla" över sig. Det har den nu. Fläckvis.

Nädå, Lilla Fröken gör det bra. Det bästa av situationen helt enkelt, och snart snart kan vi gå till skogen igen!!

Ha en fin kväll, Alla!