Ja, sådär, precis när man just somnat till, sådär mitt emellan vaken och sömn, så sätter det igång...

Ett rejält varnings-skall!!

Ja, Ni hundägare vet vad det innebär, typ, "Nu jädrans är det fara å färde!!"

Käpprak sätter man sig upp i sängen, eller luttrad som man är, så bara ropar jag ( en smula irriterat) "Gå å lägg Dig", eller om det inte hjälper, "Kom hit!"

Skallet brukar upphöra omedelbart, medelst medföljande ett grovt morrande, från den måttligt i storlek imponerande jycken...

I kväll gick jag upp och spanade ut över ägorna i fönstret för att se vad som så oerhört retar husets "Ägare".

Alla som i mörkaste November, spanat ut från ett  upplyst fönster, har mött enbart skuggor och spegelbilder  inifrån. 

Så döm om min förvåning när det helt fräckt, står en ståtlig KattHerre, nära och ogenerat på andra sidan glaset!! Han svänger elegant på rumpan och lämnar altanen! Maken till fräckhet har jag då sällan skådat! Men Äntligen har jag förstått vad Hon skäller på...

Alice gör ett utmärkt arbete som vakthund, och kommer nästan genast på kommando...

Det brukar bli bra ifall Hon får ligga hos oss...

 Och det får Hon ju, förståss!